Ibland känns det som om hela världen stannar upp. Ungefär som att tiden står still och du hinner tänkta efter. Tänka efter på vad som verkligen är viktigt i ditt liv. På vad som verkligen betyder något. Man hinner också tänka efter på vem man kan dela allt det där viktiga med och varför just den personen. Kanske är det just den personen som är det viktiga..

På senare tid känns det som om tiden har stannat upp allt oftare och jag försöker komma på varför. Det känns som om det fattas något. Jag vet vad det är som fattas och ni som känner mig djupt in ni vet också vad som fattas mig men just nu känns det som det är något annat. Som om jag har förlorat en del av mig själv på vägen, tappat något som förut var så viktigt men som nu inte längre finns kvar. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är men jag vet att det är något som jag saknar för det känns tomt.

Det finns tre personer i mitt liv som är extra viktiga och en av dem måste i mitt liv spela en ganska stor roll. Större än i dem flestas liv skulle jag tro med tanke på omständigheterna. Kanske har jag krävt för mycket och det har till slut blivit alldeles för svårt. Du måste förstå att du är den personen som jag kan prata med om allt och som måste stötta mig i motgångar och skratta med mig i allt det roliga. Du måste helt enkelt vara flera personer på samma gång i mitt liv och tycker du att det är för mycket begärt av mig så vet jag inte vad jag ska göra åt det. Du har själv alla dem där egenskaperna i olika personer, du har dem alla runt omkring dig varje dag, hela tiden. Det har inte jag.. Kanske är det svårt för dig att förstå eller kanske vill du inte vara där för mig när jag behöver det som mest. Men vad är det då för mening?

Til life do us apart...